”Vad är det för stad som finns kvar när musiken tystnat?"

Hur låter kultur? Häromveckan satt Amsterdams före detta nattborgmästare Mirik Milan på Grands scen i Malmö och pratade om vikten av ett levande nattliv för att bygga en fungerande stad. På plats i publiken fanns politiker och tjänstemän men även klubbrävar och prominenta svartklubbsarrangörer.

Kulturens ljud och dess förutsättningar att fortsätta finnas i städer när de byggs tätare verkar vara en komplicerad fråga. Buller, nattliv och trygghet står ofta i fokus för den debatt som förs kring hur staden ska byggas. I praktiken resulterar ny utveckling i den befintliga staden ofta i att kulturens platser försvinner eller förflyttas till stadens periferi.

Ett aktuellt exempel finns i kvarteret Bilden på Möllevången i Malmö. Där har de två tongivande nattklubbarna och konsertscenerna Grand och KB länge huserat, men nu blåser förändringens vindar. KB stängde i höstas och ska ersättas av nybyggda ”bostäder med levande bottenvåning”, enligt bygglovet. Grand ser sin plats i staden hotad av utvecklingen. Bygglovet i sig är egentligen inget konstigt, det är bra att den befintliga staden förtätas. Men avsaknaden av en grundlig utredning av vilka ljudnivåer och typer av ljud som förekommer i kvarteret riskerar få förödande konsekvenser för kvarvarande scener så fort bostäderna är på plats.

Dessa händelser bör ses i ljuset av en större förändring av förutsättningarna för kulturaktörer att verka i innerstaden. Ett grannskap som tidigare hyst en bred flora av kreativa verksamheter, ofta mindre aktörer inom det fria kulturlivet, har successivt omvandlats. Ateljéer och produktionslokaler har ersatts av kontor där en ny typ av etablerade, kapitalstarka aktörer nu har flyttat in. Kulturen som tidigare kännetecknade Möllan håller på att försvinna.

Var för sig kan dessa skiften framstå som oväsentliga, men sammantaget riskerar denna utveckling att få katastrofala följder för Malmös klubb- och kulturliv. Hyror har höjts, kontrakt omförhandlats, grannar har klagat och en efter en har scenerna på Möllan tystnat. Med dem har också grogrunden för en levande musik- och klubbscen försvunnit. Förändringen är tillräckligt långsam för att gå nästan obemärkt förbi. Den som inte har stått på Bergsgatan klockan 03.15 under tidigt 2000-tal vet kanske inte ens vad som gått förlorat. Listan på stängda scener är lång: KB, Crown Nightclub, Deep, Bodoni, Bindi och Yindi, Alianza, Debaser, Cuba Cafe, Chokladfabriken, Mission, Carib Kreol, Volym.

Vad är det för stad som finns kvar när musiken tystnat, replokalerna lyser med sin frånvaro, konserter endast sker på institutioner och kulturens produktionsplatser som replokaler och teaterlokaler har raderats ut? Och då har vi inte ens nämnt Malmös informella klubbscen som satt staden på kartan och där nya arrangörer kunnat utvecklas, ofta på väg mot större etablerade scener.

Det som händer runt Bergsgatan är inte unikt. Samma sak sker i Stockholm, Göteborg och i landets mindre städer. Den juridik som finns kring buller och bostäder trumfar i nästan alla fall de verksamheter som redan finns på plats. Bosätter du dig mitt emot en verksamhet som låter har du rätt att klaga. Och visst finns det stora problem med buller i städer, men ska kulturens ljud verkligen likställas med buller?

Städer är platser där människor och företeelser möts. Där ett sammanhållande kitt skapas och där friktion mellan olika intressen uppstår. Det är det som gör städer till intressanta och demokratiska arenor. Många kulturella verksamheter låter, såväl nattklubbar och livescener som barns dansskolor och körövningar. Så kommer det att vara även framöver och frågan om vilka ljud som får finnas i staden är ständigt aktuell.

I flera europeiska städer som sett en utveckling lik den i Malmö under lång tid har en motrörelse fötts. En rörelse som arbetar för en mer tillåtande stadsmiljö där lokaler för kulturproduktion och nattliv är lika viktiga som bostäder och kontor. Det finns städer som både har nattborgmästare och lagstiftning som slår vakt om ljudlig kulturverksamhet. Det handlar inte om att ställa intressen mot varandra, utan att hitta ett sätt att samexistera.

Samtalet på Grand var fullt till sista plats och i veckan öppnade utställningen Svartklubb som beskriver Malmös underjordiska musikscen på Stadsarkivet. Men i både Malmö och Sverige behövs politisk vilja och juridiska förutsättningar för att hitta en modig väg framåt. Malmö lyckades med ett omtag när stadens konstateljéer var hotade och var även modig när de skapade en kulturljudzon på Sofielund. Frågan är: kan staden ta sig an bullerlagstiftningen på samma progressiva sätt?